hmmm....

Att få vara din vän är något jag kommer att kämpa för....
att det känns jobbigt för oss båda just nu är en självklarhet, vi kan inte komma ifrån det faktumet att vi kännt varandra på ett intimt plan i nästan fyra år plus att vi har lyckats få ett litet barn också,
så det kommer att vara kämpigt en längre tid men vi måste försöka om inte för oss så för lilleman,
ser han att vi har en god kontakt till varandra så mår han bäst av det..
Jag begär inte att vi ska åka hem till varandra titt som tätt, jag begär bara att när vi lämnar lilleman hos varandra så kan vi ta en kopp kaffe tillsammans och prata lite allmänt om hur veckan varit, om jobb osv......
kanske inte idag , imorgon, nästa vecka, men nån dag när vi båda känner oss redo för en vänskap,
börjar vi träffas nu så slutar det med att vi börjar strula igen och sen sitter vi den onda cirkeln igen där ingen av oss vill vara egentligen, menar ej att vi haft det dåligt, men vi har inte heller haft det bra, vi har bara haft tryggheten hos varandra,
men i ett förhållande så måste det finnas känslor också man måste våga visa, berätta och känna annars blir det aldrig bra.....  sån är jag i alla fall.
min saknad efter den trygghet jag känner till dig den är enorm, kommer den förmodligen att vara länge, men utan kärlek vad är den då värd egentligen????
varken du eller jag blir yngre, kanske dags att vi båda försöker gå vidare på varsitt håll innan åren har hunnit springa ifrån oss.....
Jag hoppas av hela mitt hjärta att vi båda kan finna lyckan och det vi söker efter..... jag finns alltid för dig ska du veta:)
Love

RSS 2.0